Stakmusklerna som gud glömde

Jag började den här veckan lite lugnare än föregående. Var ganska trött och då får man ägna sig åt ett par timmar soffrodel och kanske äta en och annan ostbågebowl. Eller heter det skål? Det är lätt att bli förvirrad i dessa tider.

Inte för att man inte kan det ta det lite lugnt och gotta sig annars, men ändå. Hursomhelst gjorde det susen och jag kunde snabbt ta kontroll över veckan igen.

Eftersom hälsenan fortfarande knorrar så springer jag mindre än vad jag skulle önska och försöker åka lite mer skidor istället. Längdskidåkning är suveränt! Passar på nu när det ändå är kallt och finns snö.

Den här veckan har det alltså klämts lagg. I onsdags var det dryga 15 minus på Grotfallet i Grängesberg. Man skulle kunna kalla det för ullmaxväder. Svårast för mig är alltid luftvägarna men det gick bra. Man behöver ju inte köra de hårdaste passen när det är som kallast. Grotis är fint för en som behöver träna upp sin stakning. Banan som jag körde börjar med en kilometer på ett normalkuperat elljusspår och svänger sedan ner på en golfbana och i slutet tar man en lång och jobbig jävla slakmota upp på elljusspåret igen. Varvet mäter nästan en mil.

Nästa helg är det ett skimarathonlopp där som heter Grotfallsrundan. Känner mig inte riktigt redo, men det löser sig nog. Det är väl bara att träna. Och hålla sig frisk. I den här sporten är jag verkligen bara motionär men jag gillar tanken om att man ska komma så förberedd som möjligt. Förra året på Grotfallsrundan var det så tungåkt att de flesta åkte mellan spåren. Hoppas på bättre förutsättningar nästa helg!

Kul att det finns Strava-segment också för längdskidåkning! Även kul när man råkar nämna för Simon Wahlström att han ligger lite efter på nåt segment så han dagen därpå fixar en fullkomligt OINTAGLIG ledning… Nåja, det är en av många anledningar till att älska honom. Han bara gör’t.

kollage

Onsdag kväll: Nöjd som fan         VS       Torsdag förmiddag: totalt överkörd

På lördagen klämde vi (jag, Simon och Jocke) ett långpass på Grotfallet. Vi var där precis när det började ljusna och drog iväg på våra så kallade skinn-skidor. Fantastisk uppfinning förresten, särskilt för såna som jag som tillhör den förtappade generation som inte kan/vill valla fäste. Visst kan det vara svårt att få till glidet men för mig, som är starkare i benen än i överkroppen, känns det bra med den tryggheten -att nästan alltid ha fäste i backarna!   Jag hade gott fäste, gott glid och en god natts sömn i bagaget. Det flöt på bra i tre mil innan jag började gnälla om trötta armar. Samtidigt tröttnade Simon på sina skidor och bytte till skejtskidor och stakade med dem istället. Då blev det plötsligt väldigt tufft för mig. Kom inte ifatt förrän det blev uppför och det blev dags att röra på benen.

Idag (söndag) har jag varit lite mosig i kroppen. Det blev en sen lördagkväll med öl och vin så jag hjälpte inte kroppen att återhämta sig. Joggade en kortare runda på förmiddagen och avslutade träningsveckan med ett 90min solopass i spinningsalen.

Tränade strax under 12 timmar den här veckan och så här såg fördelningen ut:

  • Tre längdskidpass varav ett långpass. Totaldistansen motsvarade ett Vasalopp (om man ger upp precis innan Auklandbron)
  • Två spinningpass, varav ett med cykelklubben och ett mol allena
  • Tre löppass, totalt 36km varav en tredjedel på löpband
  • Bara ett simpass (skärpning!) men då fick jag till en riktigt bra tröskelserie
  • En halvtimme cirkelstyrka (friskvårdstimme på jobbet)

Nästa vecka hade jag tänkt ha lite mer fokus på simning och spinning. Det största problemet är som vanligt dygnets ynka 24 timmar men då får man också träna på att planera. Helgen blir tuff, med tretimmarsspinning (lett av Emma och Simon) på lördagen och ett skimarathon på söndagen. Efter det har jag tänkt ta en lite lugnare vecka.

Börjar se fram emot träningshelgen i Borås i början av februari med Umara Sports Club-gänget! Kommer bli riktigt skôj!

2 reaktioner på ”Stakmusklerna som gud glömde

  1. Kul läsning och bra blogg Kim!
    Armbågar,(ostbågarna), heter det enligt min 3åriga son Nils.
    Syns på söndag förhoppningsvis,(dagisbaciller leker man inte med).
    /KB

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s