Race Report: Grotfallsrundan 2018

Kaffe är fundamentet på vilket jag ska bygga mitt tempel” Kimevangeliet 1:1

Sen nånting om att ens kropp är ett tempel.

Efter att jag satt igång tvättstugan (som jag nästan alltid gör på helgmorgnar) så var det dags att fixa frukost. Ägg, avokado, hårdbrömackor med jordnötssmör och banan och slutligen blåbärsgröt. Kanske lite fattigt med kolhydrater men det går alltid att fylla upp tanken med sportdryck om man så vill.

Dricker kaffe, lyssnar på poddar (kan rekommendera Skidsnack nu när det är säsong) och byter slutligen om. Tar gärna på mig allt hemma för att minimera risken att glömma nån viktigt sak hemma. Man har ju hört om de där slarvpellarna som alltid glömmer löparskorna hemma när de åker utsocknes för att springa lopp. Not me.

Möter upp Jocke och Marielle och sen drar vi iväg till Grängesberg. Där träffar vi också Simon. Mitt schema ser ut som följer:

  1. Hämta nummerlapp
  2. Gå på toa
  3. Lägga ut skidor
  4. Värma upp eller gå på toa (jag är extremt känslig för stress när det vankas lopp)
  5. Starta
  6. Ha en kopp svartlut i handen inom tre minuter efter målgång (TACK MARIELLE)

När de andra ska sticka iväg för att värma upp så går jag mot toaletten vid omklädningsrummet. Därinne är det en massa duktiga skidåkare och säkert en del skidåkare som inte är så duktiga också.

Samtalsämnet gäller fästzonen på skidorna och det låter nästan som att man i dessa kretsar skulle betraktas som en paria om man ens nämnde att man kanske skulle använda benen i sin skidåkning. Men alla är olika och jag vet att jag brukar kunna kuta förbi folk uppför som annars skulle åka ifrån mig som skit. De flesta åker om mig som skit. Äsch, jag vill ha fäste! Jag vill springa!

Folk som varit ut och testat banan säger att den är lite trög. Och mjuk.
Fan. Ska det bli som förra året ändå!? Stå och harva utanför spåren?

I fållan ställer jag mig framför Jocke och bredvid Simon. Simon hade köpt nya skidor efter fiaskot förra helgen och det var skönt att se att inga onödiga handbromsar låg i nu.

Starten går och det blir snabbt hetsigt. Jag håller mig kvar i spåren trots att jag har långsammare åkare framför mig. Min största svaghet brukar vara att jag alltid gör junioröppningar, alltså bränner mig väldigt tidigt i lopp. Med den vetskapen kan man ju försöka hålla fan på sig i alla fall. Första varvet rullar på. Tar en del placeringar. Tävlingsklasserna startade fem minuter före oss i motionsledet och jag kommer ikapp några av dem som stod där också. Dåligt glid. Längtar efter att få använda benen.
Det är som att andra rör sig i slowmotion medan jag seglar upp för Gudmundbergsbacken första gången av fyra. Tar en hel del placeringar. På väg upp till elljusspåret så ser jag att det saxas rätt rejält men jag (inbillar mig att jag) Kläbospringer upp och förbi. Tar en mugg sportdryck och en koffeinberikad gel vid första varvningen.

Andra varvet flyter på ungefär lika som det första. Inte lika mycket folk som jag kan åka förbi så jag försöker hitta nån bra rygg istället. Tar det lite försiktigare uppför Gudmundbergsbacken men fortfarande snabbare än de runtomkring mig. Men utför är jag tvungen att staka som en idiot för att komma någonvart…

grotis11

”Det ska bli så kul med ett varv till” (tack Anna Friberg för fotot)

 

 

Tar två muggar och får en gel langad av Jockes pappa Magnus vid min andra varvning. Klockan visar ett par minuter under 1:20. Helt okej och bättre än förväntat!
Tyvärr var det också den sista positiva tanken jag tänkte under loppet.

Så jag avslutar mitt referat där. Det gick inte alls som jag ville idag. Det finns många ursäkter jag vill häva ur mig, men det räcker för tillfället att bara erkänna att jag har tränat för dåligt. Och antagligen gjorde ännu en junioröppning. Tiden blev dryga minuten sämre än förra året, och ungefär 10min sämre än vad jag siktade på. Jag vet att man inte riktigt kan tänka så kring tider i skidåkning, ”yttre faktorer” osv. Men men. Det är vad det är. Och idag blev det ett långpass med en rejält sliten kropp på andra halvan av passet. Och det funkar alldeles utmärkt att notera i sin träningslogg. 2019 får jag helt enkelt ta revansch på både 2017 och 2018 års upplagor av Grotfallsrundan.

 

grotis2

DU FÅR VILA SEN! Här springer jag bredvid Jocke och drygar mig i sista backen innan mål. (Tack till Marielle Hagström för fotot)

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s