Jag är inte cyklist men…

Screenshot_2019-05-21-16-14-53

Jag var sjuk rätt länge. De som läste förra inlägget kanske minns att jag kände av lite lätt stök i halsen. Jag glömde ta i trä och blev givetvis dyngförkyld ett tag. Efter några veckor stabiliserade sig det på en nivå som stavades halsont och nästäppa (fortsatt ingen träning alltså). I samband med detta blev min sömn mycket värre.

Ni som känner mig vet att jag inte sover särskilt många timmar per natt och utöver det så har jag även svårt att somna. Men nu började jag vakna flera gånger per natt. Inte super-opti för tillfrisknandet. Det har varit lite mycket på jobbet också, men jag tror det är på väg åt rätt håll i alla fall.

Fram till 24/3 tränade jag ingenting, utöver någon enstaka promenad (vad begreppet träning innebar FÖR MIG hade devalverats en aning). Sen satte jag mig på cykeln och försökte hålla låg pulszon 2, vilket inte tillät en hastighet över typ 23km/h. Men det var en början.

Jag var ju osäker ett tag om det ens skulle vara värt att följa med cykelklubben på Mallorcalägret, men det gick fint. 74 mil och en jäkla massa höjdmeter fick jag ihop. Fint väder, god mat och inget jobb. Bra vila trots att man slet dagarna i ända. Knappt några irritationsmoment alls (om man räknar bort den i klungan som vägrar hålla sin linje, samt att hotellets bastu höll för låg temperatur).

IMG_20190413_214231_523

Jag identifierar mig inte som en cyklist. Jag är och förblir en löpare.

Men.
Jag har fortfarande väldigt ont i min stortå.
Jag var hos Henrik Hultén igen i vintras och då konstaterades att jag hade en mycket kraftig inflammation runt hela stortåleden samt någonting som såg ut som en benpålagring. Den här lilla benknölen lär inte försvinna av sig själv så jag lär undersöka möjligheterna att åtgärda. Det gör väldigt ont så fort jag är aktiv i steget. Och aktiv i steget är en förutsättning.

stortå.jpeg

Hade inte stortån varit viktig för löpningen så hade jag tagit till yxan. Även när jag går så kan jag känna av det så jag får liksom kompensera mina steg. Är förmodligen bara en tidsfråga innan man får nån sekundärkrämpa.

Jag fick Arcoxia som jag åt i 10 dagar men jag märkte ingen skillnad på inflammationen i tån. Jag har även speglat av fötterna för att kunna få specialgjutna skosulor (som jag borde få om någon vecka) och i slutet av juni har jag fått en tid för att magnetröntga foten. Jag hoppas kunna komma tillrätta med detta.

Då vet ni i alla fall varför ni inte sett mig i löparskor så ofta utan istället gnessande på den där psykeln. Men det är klart jag ibland testar. Jag är ju trots allt inte smartare än vad jag ser ut.

Efter den där första långsamma cykelturen i slutet av mars så har jag avverkat 2996km (men vem räknar!?) på landsvägscykel utomhus. Jag har även cyklat lite MTB men jag räknar inte det till samma ”pott” (okej, jag räknar..).

Personligen tycker jag att formen ”börjar komma” och jag hoppas jag har rätt också för nu är det mindre än en månad kvar till Vätternrundan.

Det har blivit en hel del långpass i alla fall. Både på Mallis och hemma. Eller långpass och långpass; i cykling kallas det tydligen distans. Och det blir ju väldigt förvirrande för en som kommer in från löpningen. Men ni förstår vad jag menar. Är det över fem timmar är det fanimej långt!

Utöver det så har jag kört några hårda pass i form av våra lokala träningstävlingar (aka Alliansserien). Hittills har vi kört ett tempolopp, ett linjelopp och två MTB-lopp. Ikväll är det dags för tempo igen och då hoppas jag kunna knipa åt mig en bra placering (jag är för korkad och otaktisk för linje och för feg på mtb).

Och apropå det! Jag har köpt en tempocykel och en effektmätare!
20190223_153605.jpeg

Tills vi ses igen, ha det fint!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s