Nästan stuck in Dagkarlsbo-svackan with the pyspunka blues again

Det här var första helgen sen Mallorcalägret som helt saknade långpass. Så kan det gå. Igår när det inte regnade supermycket så var det ingen som kunde. Och idag var det ingen som ville. Jag hade lagt fram plastpåsar till att ha innanför skorna, underställströja i merinoull, regnjacka och tillochmed skruvat fast en stänkskärm på racern. Men jävlar vad det tog emot!

Jag stack ner till gymmet (som heter Gymmet) och satte mig i spinningsalen istället. Jag hade med mig socker för att driva en hel peloton (ifall jag skulle kunna motivera mig till att sitta i flera timmar), men jag gav upp efter EXAKT 60 minuter. Ångrade djupt att jag inte orkade packa upp trainern och körde lite Zwift istället.

Provade att jogga lite på löpbandet efteråt. Det sög det också. Jag tog det väldigt lugnt och sprang nästan på hälarna så det gjorde inte särskilt ont, men jag förknippar löpband med intervaller. I praktiken gjorde jag en uppvärmning men sket i intervallerna.

Söndagen (och lördagen) var inte nåt praktexempel för en weekend warrior. Jag har nu varit igång med träningen i 9 veckor och det har blivit väldigt många timmar så det var skönt att det blev en lite lugnare helg.

Men det var ett spännande temporace i tisdags! På sätt och vis. Föga förvånande så vann Jocke överlägset men övriga topplaceringar var lite osäkrare. Kvällen innan hade jag kastat över mina contidäck på tempocykeln (pga de har mindre rullmotstånd samt bättre grepp än de som följde med, or so I’ve been told).

Efter jobbet på tisdagen så var jag på akupunkturbehandling hos Susanne på Hälsogränden och kom inte hem förrän en timme innan första start på tävlingen. Eftersom det var lite brådis så började jag genast byta om, gå på toaletten och göra mig iordning. Precis när jag ska iväg och värma upp så ser jag att bakhjulet är platt…

Fälgarna på min tempocykel är lite besvärliga. Otroligt svårt att få på däcken utan att peta hål på slangen med däckjärnen. Jag har förmodligen läst varje tips och sett varje video på youtube, men jag tycker ändå det är jättekrångligt. Därför hade jag gjort detta på måndagskvällen närjag hade gott om tidoch kontrollerat däcktrycket efteråt. Men tydligen så var det tomt nu ändå.

Aja, skynda sig att byta slang då. Och eftersom det var ont om tid så hade jag givetvis sönder nästa slang också. På två ställen också. Skit! Tar fram den sista slangen jag hade hemma. Sigges pyspunkaslang från Vansbro-turen vi gjorde för ett par veckor sedan. Som jag inte hade orkat lappa ihop än. Det var alltså dags att göra det nu…

Fick på däckhelvetet™ till slut och då hade jag en kvart kvar till start. Min tänkta trekvartsuppvärmning hade alltså reducerats till 10 futtiga minuter. Men jag resonerade att eftersom jag hade svurit och jävlats med däcket i en halvtimme så hade jag i alla fall haft pulsen uppe. Borde väl räknas!?

När jag kom fram till start så märkte jag att jag hade tappat ungefär en bar. Lappningen var alltså värdelös. Helvete!

Jag ställde mig bakom Jocke och bad till Merckx att jag skulle klara mig hela loppet.

Jag märkte att jag inte tappade nämnvärt på Jocke på väg ut till vändpunkten (som låg i Björsjö), men på hemvägen så började jag märka att nånting var lite tokigt. Tittade oroligt på klockan. Tyckte inte riktigt att farten motsvarade vad jag tryckte ner i pedalerna och vad hjärtade pumpade. I sista lite knixen förbi fotbollsplanen så ställde jag mig upp för att lassa ur resten av watten och då kände jag att däcket var väldigt väldigt mjukt men nu var det bara ungefär 30 sekunder kvar.
60789324_2198112436947122_3797283760097984512_o.jpg

Jag fick tredje bästa tid (Jocke och Tomas Berg var alltså före mig) och jag slog mitt personbästa med dryga minuten. Snittade 40,7km/h via 331w på mina 70kg.

När jag kände på däcket en kort stund efter målgång så var det heeelt tomt och då förstod jag vilken jävla röta jag hade att jag överhuvudtaget tagit mig i mål.

Jag är alltså nöjd men ändå inte. Det gick ju bra efter förutsättningarna, men jag intalar mig att jag kan bättre. Nu hade jag klantat mig och haft sönder alla slangar så jag får skylla mig själv. Ska försöka att inteälta detta, men det är svårt att inte bli åtminstone lite bitter. Förra året på tempo-KM så pajade jag låsmuttern till kassetten så att jag inte kunde använda de tre högsta växlarna (diskarna bara snurrade oberoende från bodyn). Utför så trampade jag alltså ur rätt snabbt… får se vad som händer nästa gång vi kör tempo. Råkar jag ut för nåt nytt tok eller får jag in en fullträff?

Kommande tisdag är det linjelopp som gäller! Ligger för närvarande femma i tabellen (efter fem deltävlingar) med en poäng upp till fyran. Lite spännande ändå, men får jag tippa så kommer jag komma sist i förstaklungan. Vi får helt enkelt se.

I torsdags körde vi dedikerad Vätternrundaträning. Vi blev inte ett stort gäng men helt okej uppslutning ändå. ”Kort och hårt” stod i inbjudan, men det blev snarare halvlångt och halvhårt. Kul var det i alla fall! Kände mig urstark större delen av vändan så jag passade på att ta lite längre förningar. Sen är jag fortfarande inte riktigt bekväm att ligga tätt inpå hjul, särskilt inte när man inte ser potthålen och de andra hindren i vägbanan. Som tyvärr kommer oannonserade liiite för ofta för min smak.

60736052_10157462080343413_8177565805429391360_n.jpg

Nu har vi inte mycket tid kvar innan det är dags för eldprovet. Börjar såklart ångra mig en del, men å andra sidan har jag aldrig varit så här förberedd på att cykla Vätternrundan. Tråkigt dock att flera har valt att lämna vår VR-klunga.

Igår var jag funktionär på en liten företagstävling som vi arrangerade i grenarna knäböj, bänkpress och marklyft. Egentligen skulle jag också deltagit men pga obefintlig träning så kände jag det var säkrast att räkna poäng, fotografera och langa viktskivor istället.

Efter det stack jag till simhallen och plaskade ett väldigt kort simpass. Nästan så man skäms för hur dåligt det gick. Men ska man våga köra nåt triathlon i år så lär jag väl komma igång med simningen. Dumt om både sim- och löpform är bedrövlig liksom.

Tog mig även ner till röstlokalen innan jag stack ut för ett premiärpass på rullskidor.
Eftersom det inte blev en meter skidor i vinter så kunde jag konstatera att det förmodligen var drygt 8 månader sen jag senast stakade. Ännu mera skam.

Det är väl ungefär så mycket ”styrketräning” min överkropp får. Pip pip, sa han med kycklingvingarna.

I skrivande stund funderar jag på om jag kommer överleva träningsvärken i överkroppen. Till mina googlingar hör bland annat ”trasiga magmuskler”.

Vi hörs!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s