Race report: Vansbro triathlon

Jag kan inte förklara hur tankegångarna gick när jag köpte Pontus startplats. Det har varit lite rörigt i mitt huvud på sistone.

Situationen med min stortå får jag ta i ett annat inlägg men även om det hänt lite grejer under veckan (bland annat en länge efterlängtad magnetröntgen och ett läkarbesök) så kanske det inte är så jäkla genomtänkt att huxflux köra ett medeldistanstriathlon. Vad är det för fel med en mysig olympisk distans liksom?

prerace

Jag och Johannes ska debutera på medeldistans. Chauffören Johan följer med bara för att se oss lida; en riktig kompis!

Det blev i alla fall så att jag var en av de från CSK Ludvika Triathlon som åkte upp till Vansbro på lördag morgon. Och jag visste tamejfan inte vad som väntade. Det skulle bli en väldigt varm dag.

johannes, jag och jocke

SUIT UP!

Simningen (1900m)
Tre pass utomhus i år och ett bassängpass i modern tid är inte nåt bra underlag för att sia om simtiden men jag hade i alla fall testat att simma 1000m i sträck i bassäng några dagar innan och nog skulle jag orka hela distansen om jag bara var lite defensiv.

jocke och jag innan simning

En som är taggad. En annan som vill gå och gömma sig.

Därför ställde jag mig en bit bak. Närmast runt mig var Lars Smedberg, Johan Gustafsson (Falu SS Triathlon) och Jocke. Jag hatar starter i triathlon och öppetvattensimlopp. Ni som sett den gamla ClifBar-reklamen vet precis vad jag menar…

Men jag tog det lugnt och metodiskt hela vägen, sökte mig uuuuut i älven. Slipper jag sparkar och slag genom att simma några meter extra så gärna för mig. Träningsdagboken är dessutom mer förlåtande om man simmat 2000m istället för ~1900m. Det var 17 grader och det fungerade bra, även om jag gärna haft ett par grader till.

Innan det var dags att börja simma uppströms igen så var jag tvungen att lägga mig på rygg för att imma av mina simglasögon. När jag äntligen kunde se lite igen så upptäckte jag att det glesnat i laxstimmet så då tillät jag mig att närma mig den längsgående bryggan på tillbakavägen. Ökade tillochmed farten lite på slutet och började väcka benen som ditintills bara följt med som två stockar. Kliver upp på mattan, är lite groggy så jag tar hjälp av armräcket och springer sedan mot växlingsområdet.

upp ur vattnet

Dragkedja, where art thou?

T1 (Första växlingen)
Hittade först inte min cykel, men när jag väl gjorde det så kunde det riktiga tidsödandet börja. Råkar självklart få båda våtdräktsbenen dubbelvikta så det var bara att sätta sig på rumpan och börja bända loss fötterna. Sen strumpor. Får med mig ett kilo gräs in i skorna. Hjälm (helst vänd åt rätt håll). Intend-shot. En slurk sportdryck. Brillor. Skor kan också vara bra. Kaoz.

Och sen börjar jag fundera på om jag ska ha klockjäveln på handleden eller sätta fast den på mitt hemmagjorda klockfäste (brustablettrör med rörisolering runt). Tick-tock.

Cyklingen (90km)
Jag kommer (efter sju svåra år) iväg på cykeln. Tar det väldigt väldigt lugnt tills vägen blir tempopinnekompatibel. Men sen är det GO TIME! Klockan behölls på armen men jag glömde vrida det halvvarvet som krävs för att kunna se datafälten från tempoposition.

Krånglar lite men lyckas inte. Dundrar förbi folk. Det går rätt fort. I ett litet motlut så sätter jag mig upp och fixar till klockan. Ser på en gång att min snittwatt legat på tok för högt hittills. Aja, jag fortsätter att köra på lite, men kanske lite lugnarenu då. 265-281W är det som gäller för mig enligt coach.

Det är två cyklister som beter sig väldigt underligt. De kör om mig, vilket gör att jag får sänka farten för att få rätt lucka (12m) och sen sänker de själva farten. Vafan!? Varför kör man ens om? På tillbakavägen på första varvet så hade jag tröttnat och lät dem vara helt. Jag fokuserade istället på att få i mig så mycket av min medhavda sportdryck som möjligt. Jag noterade att jag hade ungefär en minuts försprång på Jocke vid vändningen. Han borde vara ikapp innan 60km tänkte jag. Möter Ulf, Johannes, Marielle och Kerstin och ropar lite på dem.

Det var en ganska generös motvind tillbaka och benen började bli lite trötta så jag körde på lite lägre watt i hopp om att bli piggare. Jockes familj, Anna och Johan stod och hejade vid växlingsområdet så det höjde mitt humör litegrann.

cykel

Har svårt att bete mig bland folk

Efter cirka 55km hör jag det distinkta ljudet av Jockes dischjul, det låter som en TIE-fighter från Star Wars; ASBALLT! Han bränner förbi allihopa och folk försöker hänga på. Flera av dessa kommer få ångra det sen på löpningen. De där dryga cyklisterna framför mig vaknar också till liv och börjar öka farten dom med. En av dem åker förbi Jocke, lägger sig framför (tvingar Jocke att falla bak till 12m-lucka) och sänker sedan farten… och så där håller det på ända tills Jocke tröttnar igen och börjar bränna på. Jag är vid det här laget väldigt trött! Med kanske 10-15km kvar så åker vi förbi Lars som har både simmat och cyklat enormt bra, mycket kul att se!

Jag försöker hålla ihop det någorlunda hela vägen in men jag tror jag tappade rätt många watt mot slutet. Mannen med hammaren har hälsat på. Det gör inte så mycket, låg ändå över det jag sagt innan att jag skulle hålla. Jag tappade dock även en flaska precis på slutet, nära brandstationen. Hoppas ingen råkade ut för den… I den neutraliserade zonen tar jag det väldigt lugnt. Hoppas på mirakel när jag snart får sträcka ut benen.

T2 (andra växlingen)
Min bästa gren, enligt mig själv. Hänger (eller kastar) ifrån mig grejerna, dricker lite sportdryck och sveper en Intend-shot medan jag tar på mig löparpjucksen; så jävla smidigt att mina Salomonskor har snabbsnörning! Ännu lättare när man har ett skohorn hängande vid sin plats. Bland de snabbaste tiderna i T2 vägde upp fadäsen från T1… men jag gjorde ett misstag.

 Löpningen (21,1km)
Johan och Magnus stod precis utanför växlingsområdet och frågade om jag ville ha gels.
”Nej, jag har så jag klarar mig” svarar jag medan jag passerar honom och inser i samma sekund att jag glömde allihop när jag stack ut ur växlingsområdet. JÄVLAR!

Jag tar en klockren enhandslyra på en U-gel som Johan kastar och börjar sedan jaga Jocke. Kommer så småningom om ikapp honom och vi önskar varandra lycka till. Jag bränner iväg på mina ovana (men just nu adrenalinstinna) löparben. Håller (alltför) god farti 5km och sen får jag både håll och en smak på verkligheten.

Jag hade varit lite väl glad över att springa på tävling igen för 3:47-tempo är kanske inte att rekommendera för någon som inte tänkt lägga halvmaran på 80 minuter…

varmt på löpningen

Har redan fallit ner i steget.

Många vänliga själar ropade och hejade på en. Förutom hela Jockes familj och Johan så  var det bl.a. Jeppe som satt i ett hörn längs älvkanten och fotograferade. My satt vid någon servering, bröderna Lundell stod och skrek för fulla muggar. Och jag ville bara få en chans att bryta.Men de var placerade på ett genialt vis; jag fick en mental boost med jämna mellanrum så jag tog mig hela tiden framåt.

Men fy bubblan för motvinden förbi flis-Anna. Det var inte så kul att springa längre. Har nog glömt hur man gör. Är tvungen att stanna helt vid bortre vändpunkten. Mår illa. Häller i mig vatten. Häller vatten på mig. Tog mig i den berömda kragen™ och tuffade vidare. Dricker minst två muggar vid varje depå.

Möter mina klubbkompisar. Folk ropar på mig igen. Trevligt att ha sitt namn på nummerlappen; man känner sig lite som en kändis.

DSC00548

Blir glad när jag ser Jeppe Lundberg som står och fotar och hejar.

Jag ler. Mycket ansträngt. Större delen av andra varvet är ett rent töcken. Får en ny U-gel av Johan som jag petar i mig. Dricker. Springer genom vattenspridare som de boende i området ställt ut mot vägen. Hjärnan kokar. Passerar Johannes som kämpar på med sitt värkande knä. När jag närmar mig den bortre vändpunkten på varv två, the last frontier, så börjar jag titta efter löpare med dubbla armband. Ser Johan Kärner (Dalregementets IF) som är på väg tillbaka mot mål. Inte helt otippat att han skulle vinna idag, tänker jag. Har svårt att uppfatta fler. Är väldigt trött och ser inte så bra för all svett som rinner ner i ögonen. Tittar på klockan och räknar på snittfarten. Det skulle ju se lite snyggt ut om jag klarade halvmaran under 4-tempo. Men då lär jag fan lägga lite fokus på Rule #5.

Jag får mitt andra armband (som i praktiken är ”biljetten” till den blå mattan som leder en in till mållinjen) och sopar i mig två coca cola-muggar. Häller tre vatten över kepsen och ökar tempot. Möter Jocke som skriker åt mig att ”HÅLL I DET HÄR NU FÖR FA-AN!”.

Skymtar den blå mattan och börjar sprätta upp farten. Allt för att det ska se bra ut. Kommer i mål och ! sätter mig på marken. En kvinnlig fotograf ber om ursäkt för att hon missade att ta bild på min målgång.
Äh, spelar väl ingen roll”
 ”Vi får se till att ta en bild på topptrion sen”
 ”VA!?”

Under tiden har Fredrik Häggmark (Västra Ämtervik) kommit i mål, endast 8 sekunder bakom mig och den enda som sprungit snabbare än jag. Jag förstår nu varför Jocke skrek som en vettvilling på mig. Jag slet mig igenom mitt första medeldistanstriathlon och jag fattade inte ens att jag höll på att förlora en pallplats.

65377659_10161843970795099_8260323863808704512_o

2:an Thomas Emilsson Terrible Tuesdays Triathlon Club), 1:an Johan Kärner (Dalregementets IF) och så lilla jag (CSK Ludvika Triathlon) på 3:e plats.

En reaktion på ”Race report: Vansbro triathlon

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s