Race Report: Morakniv Triathlon eller ”Stabil som en jävla (mora)klocka!”

Regn innan vi kommit från Ludvika. Skit. Lyckligtvis upphörde detta innan vi anlände Mora. Men det var ganska kyligt.

Jocke, jag och Johan delade bil. Johan skulle inte tävla utan han ville titta (skratta åt oss när vi blev trötta?). Dessutom var han chaufför hela resan. Lyxigt!
 #proffsliv

johan är chaufför.jpg

Förra året fick jag skäll av speakern Ola Mopers för att jag inte hade uppdaterat min blogg på typ 4 månader. Den här gången fick jag istället beröm. Kul att nån är inne och tittar lite! Extra kul när en speaker lägger ner research; känns riktigt proffsigt!

Pratar lite med Magnus Sjöström som tillsammans med Fredrik Blom är de drivande krafterna bakom denna fina tävling. Han frågar hur min form är. ”Jo, men den är rätt bra. Jag skulle väl ha simmat mer, men så är det nog säkert för de flesta”.

Var jag den första konditionsidrottaren i världshistorien som inte baissade (motsatsord till haussa) sin form när den kom på tal? Jag kände mig i alla fall lite unik. Och så jävla dum!

Av någon fick jag frågan: ”Vinner du idag eller?”

Alltsååååå, den där frågan vet jag faktiskt inte hur jag ska svara på. Visst, fjolårets vinnare Simon Boqvist (då Umara Sports Club, numera Terrible Tuesdays) hade kraschat på sin cykel för några veckor sedan så han var nog kanske inte aktuell för start och det var inga namn i startlistan som jag hajade tillav men ändå. ”Jag ska försöka”. Kan man säga så? ”Det beror på vem som dyker upp”?

Ni hajar kanske vad jag menar. Vem vet vad det kommer för storfräsare!?

Dagen innan när sprinten kördes stod (the) Jesper Svensson på startlinjen. I startfältet fanns det några andra riktigt duktiga, bland annat Clas Björling (jag tror inte någon vidare presentation behövs, men som ni minns så var det ju han som slog mig i Säter [läs här]) och han blev rejält distanserad av Jesper.

Inga såna fullblodsproffs idag kanske (det har ju trots allt varit europacup nere i Malmö), men likväl ändå väldigt duktiga triatleter med i Mora som också kräver sin respekt. Jag sa till Jocke när vi checkade in cyklarna att det var en som hette Martin Bratt (Mora CK) som förmodligen kommer cykla väldigt fort och kommer konkurrera om snabbast cykeltid. Utöver han så fanns det några usual suspects, bland annat Mora CKs Damien Dugne som jag delat pall med både 2017 och 2018.

Från klubben var vi fem stycken på plats;
Jocke, Sigge, Johannes, Ulf och jag. Johan Salmons var också med som privatchaufför åt Jocke och mig.

5. squad innan start.jpg

Småfrusna innan start. fr.v. Ulf, Johannes, Jocke, jag och Sigge. [Foto av Johan Salmons]

Dagen innan hade Kerstin, Ulla, Marielle, Tilda och Albin kört sprinten. Jag kan nämna att Albin (16 år) blev sexa i det starka startfält som var då. Sjukt bra!

Både jag och Jocke omnämndes på högtalarna som aspiranter till pallen. Även Damien och Martin och några fler. Rodnad på kinderna. Kul med uppmärksamhet, men sjukt svårt att förhålla sig till. Jag vill helst slå underifrån. Kanske för att kunna vara anonym om det går dåligt? Ingen aning.

När jag sprang min (enda hittillsa) asfaltsmara 2017 så valde jag ett väldigt litet lopp som inte brukar uppmärksammas. Och sa inte till någon förutom Karin, Umara-Simon och min chef (som ju skulle godkänna uttag av komp så jag kunde tåga till Växjö) att jag skulle göra ett försök. Jag menar inte att jag vill mörka eller så, men då slapp jag all press förutom den värsta, den som jag ibland sätter på mig själv.

innan sim.png

”Det är ju i alla fall varmare i Siljan än i luften för en gångs skull”

Simningen:
Pang! Jag kommer iväg utan att få stryk (YES!) och ser att Jocke ligger på min vänsterflank och håller ungefär samma tempo. Bortanför honom kommer en skuggmissil kryssande och jag försöker kroka på i den. Det går fort men inte så att jag inte kan hänga på. En stund.

Simbanan simmas två varv på en triangulär bana. När vi rundat den andra bojen så känner jag att det kanske var lite övermäktigt ändå men jag försöker att hålla någorlunda fart. Mina simglasögon har redan efter 500m blivit väldigt immiga så det är skönt att ha någon framför som får navigera. Jag tappar ganska mycket på andra varvet men jag tror inte det är någon som knappar in nämnvärt på mig.

Kim T1

Finaste löpsteget i växlingsområdet? [Foto av Anders Alfredsson]

T1:
Får av mig grejerna ganska bra och springer bort mot min plats. ”Men var tusan är den någonstans?” tänker jag och sen kommer jag på att Jockes cykel står bredvid min. (Jag är fortfarande inte van att titta efter en Argon av tempomodell utan sneglar fortfarande efter en gammal Focus Culebro-linjehoj med blåa strajps). Får av mig grejerna fort men strular som vanligt till det med strumporna. Tar ändå in några sekunder på Karl Ehrengren (Västerås CK) som var först upp ur vattnet. Tar min intendshot och sticker iväg.

Cykling:
Fryser som fan och håret hänger i stripor ner i ögonen, innanför  oakleybrillorna. Börjar trycka på för att bli varm, och om möjligt köra om han framför. Det gör jag också efter ett par kilometer. Men benen känns inte bra. Sneglar lite snabbt på min hastighet (och blir inte alls imponerad). Växlar datafält på klockan så att jag bara ser watten. Ännu värre nästan.

Börjar fippla med håret istället; försöker få bort det från ansiktet. Håller då på att köra ner i diket istället. Hjärtat i halsgropen.

Kommer till första vändpunkten på banan (som körs i fyra varv à ~11km, eller alltså åtta vändor à 5,5km). Ser att det kommer någon snabbt bakifrån men jag kollar bara avståndet mot Jocke. Ungefär 2 minuter. Jaja, helt OK än så länge.

Blir så småningom omkörd av Martin Bratt. Och jäääääävlar vad han kör hårt! Har ingen chans alls att matcha farten. Omkörningen kommer också så tidigt att jag blir orolig för löpningen. Man kan ju inte ta in hur mycket som helst.

Börjar köra mer och mer desperat. Behåller tempoposition i alla kurvor förutom de två närmast varvningen, samt vändningen såklart. Känns riskabelt men sparar säkert en halvsekund… Idiotiskt tänkt.

Jocke och Kim cykelvarvning - Copy

Ett snart infångat, överkört samt avställt byte. [Foto av Anders Alfredsson]

Jocke går om mig omedelbart efter den sista varvningen, alltså efter cirka 33km. Inte direkt något trendbrott. The same procedure as last race skulle man kunna säga. Men vanligtvis brukar nytändningen komma samtidigt som Jocke passerar mig.

Nu, ingenting. Sen ingenting. Eller ja, huvudet är med, men det är som att vrida om nyckeln och så bara hostar den där jävla motorn. Jag ser meterna öka. Och jag förstår inte vad som är fel. Visst, det blåser ju lite men ändå! Dricker upp halva flaskan med sportdryck och försöker kämpa vidare. Men löpningen kommer fan inte bli kul sen.

(Min snittwatt låg förövrigt lägre än på Vansbro triathlon, och då var det ändå mer än dubbelt så lång cykling)

Kim T2

Omvända roller, nu ska Jocke jagas! [Foto av Anders Alfredsson]

T2:
Medan jag springer till min plats så ser jag Jockes rygg lämna växlingszonen. Tror jag är ganska effektiv för jag är snart på väg ut jag också. Hör Ola Mopers ropa i högtalaren att: ”Kim har 24s upp till klubbkamraten Jocke Nordqvist och ytterligare tre minuter till Mora CKs Martin Bratt”. ALLTSÅ VA!?

Löpningen:
En minst sagt otacksam uppgift. Benen är inte skummare än vanligt. Vanlig så kallad ”brick”-känsla. Fötterna är däremot lite mysko. Liksom avdomnade. Det går att springa ändå känns himla konstigt. Kommer ifatt Jocke efter kanske 600-700m, utbyter några ord och sen skiljs vi åt. Första kilometern på 3:30. Och då har jakten börjat

Men många hejar och ropar mellantider åt mig. Får lite déja vu från Säter när jag jagade Clas. En stor skillnad är att löpbanan i Säter var extremt utslagsgivande pga kuperingen och gynnade mig. Den här är platt som en pannkaka.

11. kim löp.png

En otacksamt stor lucka upp till ledaren, men man är ju inte slitmotionär för intet.                   [Foto av Helena Berg]

Det är så klart hopplöst. Jag vet inte hur pigg han framför är och dessutom är banan inte ens en mil utan cirka 9,4km. Det räcker liksom inte. Men alla som hejar fortsätter ropa åt mig att inte slå av på farten och jag vill nog tro att jag höll ihop det ganska bra.

Här vill jag såklart säga att jag faktiskt kom ikapp. Vilken jävla grej det skulle vara! Men det gjorde jag inte. Jag kom in som tvåa. 1 minut och 2 sekunder efter Martin. Lite senare kom även Jocke i mål som trea, så det blev dubbelt CSK Ludvika på pallen.

13. pallen söndag.jpeg

1:a Martin Bratt (Mora CK), 2:a jag (CSK Ludvika) och 3:a Joakim Nordqvist (CSK Ludvika).              [Foto av Johan Salmons]

På löpningen höll jag ett tempo motsvarande 3:37min/km. Det försprång Martin hade när jag kom ut på löpningen var 3:25,3. På den tiden hade han redan hunnit springa 880m (baserat på hans snittempo över löpningen).

Det var övermäktigt för mig idag och det hade behövts minst ett varv till med bibehållet snittempo för att jag skulle komma nära honom. Men, jag är väldigt glad för alla längs banan som lyckades peppa mig till att fortsätta kämpa.

Martin berättade för mig efter målgången att han hade full koll på min löpkapacitet efter Vansbro triathlon (där han kom femma, dryga minuten efter mig) och bedömt att han behövde några minuters försprång ut på löpningen för att kamma hem det. Jag måste erkänna att det var ganska smickrande att höra.

Det gick bra för oss alla från klubben. Jocke tog sin första pallplats och Sigge kom sexa. Johannes debuterade på den olympiska distansen (med bravur) och Ulf slog sin tid från ifjol.

14. squad efter mål.jpg

fr.v. Johannes, Sigge, Jocke, Ulf och jag. [Foto av Johan Salmons]

Och apropå tider. Håll i er nu! Det är absolut inga monstertider men här är resultaten från mina tre senaste triathlonlopp över olympisk (typ) distans:

Morakniv triathlon 2018
2:a på tiden 2:09:23

Säter triathlon 2019
2:a på tiden 2:09:26

Morakniv  triathlon 2019
2:a på tiden 2:09:25,3


STABIL SOM EN JÄVLA (MORA)KLOCKA!

En reaktion på ”Race Report: Morakniv Triathlon eller ”Stabil som en jävla (mora)klocka!”

  1. Så kul att läsa om dina tankar och tack för berömmet:) Du skriver med ett målande språk och med en härlig portion av humor och inlevelse. Jag skulle lätt köpa ett ex av boken om ditt liv när den kommer ut! Ses nästa år igen!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s