Slut på semestern

”Har du fortfarande semester?”
”Ja, jag lyckades ju få loss sex veckor”

Jag skäms utan att riktigt veta varför. Jag har ju aldrig ens tagit fem sammanhängande semesterveckor (ofta har det blivit 3 + 1). Jag tycker själv att jag behövde detta. Det har varit ett väldigt rörigt år.

Let’s leave it at that.

Trots hela sex lediga veckor så har det gått fort. Helt sjukt fort! Jag vet inte knappt vad jag gjort under den här tiden. Keepin’ busy. Tränat en del. Har till och med haft TVÅ vilodagar. Har varit och blivit ompysslad hos Susanne på Hälsogränden. De senaste gångerna har det blivit både akupunkturbehandling och massage. Mycket välbehövligt! Det är inte helt ovanligt att jag somnar när jag är där, så avslappnande är det!

Jag har cyklat lite mer mountainbike sen senast. Jag hakade på ett gruppass med Mötesplats cykel där tempot var tillräckligt lugnt för att jag inte skulle bli stressad i skogen. Skönt!

mpc.jpg

Någonstans på skogen med Mötesplats cykel. [Foto: Tomas Kristoffersson]

Någon dag senare så fick jag ett infall av hybris och körde hela den nya bansträckningen för Finnmarksturen (~82km). Det tog ju halva dagen såklart men så fick jag ju stanna många gånger för att titta kartan. Kul att ha kört banan i alla fall!

Jag har kört två så kallade allianslopp. Det första var ett linjelopp på landsväg där jag kom trea efter en lyckad soloutbrytning (som senare hämtades upp av Jocke).

Det andra var på MTB och kördes i samband med CSK Ludvikas klubbmästerskap på en trixig bana där jag i princip kom sist. Det blev i ärlighetens namn ganska lugnt, men hade jag å andra sidan tagit i så hade jag säkerligen slagit ihjäl mig… ni ska bara veta hur hårt jag får hålla i de där bromshandtagen! Folk har ju fått senskideinflammation för mindre…

spurten på alliansen

Slutspurten mellan mig och Daniel Salmons [Foto: Mattias Westerlund, @cykelmasen]

Nu på tisdag är det i alla fall tempodisciplin och där brukar jag ha lite större chans att plocka poäng. Vi får se om benen hinner vakna till liv från helgens långpass.

Jag tror inte det blir något mer triathlon för mig i år. Eller jo, möjligen om/när vi ska ha KM på sprintdistans. Vi kom av någon anledning överens om att detta borde ske när det blivit riktigt krispig temperatur ute.

Hursomhelst, var jag lite dålig på det där med simträning sedan innan så har det väl inte blivit bättre nu när det inte verkar bli mer triathlon. Jag har kört två korta pass i simhallen i alla fall. Ett lugnt och ett hårt. Men jag simmade nog mest för att kunna sätta mig i bastun efteråt.

Löpningen har jag varit flitigare med.

Förra veckan skulle jag och Daniel testa formen lite på vår platta ”rekordmilbana”.
Jag farthöll i 36min-tempo första 5km (17:56) innan jag råkade segla iväg lite. Kom i mål på 35:13 utan att bli särskilt trött så det var skoj! Kanske årets bästa ego-boost!?

rekordmilen

35:13 och 36:08 en regnig torsdag. Helt OK. [Foto: Joakim Nordqvist]

Nu i onsdags gjorde jag samma tid på Augustiloppet (betydligt jobbigare bana), med ett KRAFTIGT tapp i tempo på andra varvet. Men så KAN en slipsten också dras. Banan var ny för i år och jag vann så man får väl skryta lite med att ha banrekordet.

Fick i början av veckan avbryta ett tänkt Lidingöpass. Kändes skitdåligt från start och varken pumpen, lungorna eller benen var med. Då är det väldigt dumt att forcera. Ett annat tungt pass var när jag och Daniel testsprang banan för Hillklinten challenge,ett av loppen som ingår i tredagarstouren Ludvika Trailweekend som går av stapeln vid månadsskiftet. Det här var det tuffaste loppet och jag hade lyckats tajma in en riktigt dålig dagsform. Fy rutte!

Bättre kändes det när jag och Niclas sprang i terrängen och spenaten kring Sausberget. Vid den gamla stugan visade han mig på ett gästboksinlägg som han hade skrivit när han var barn och hans klass besökt platsen.


Jag och min sambo har tillbringat mycket tid ute vid sommarstugan och där finns det rätt bra träningmöjligheter. Jag har ju berättat tidigare om att jag cyklat MTB i krokarna och simmat i sjön. Daniel gjorde mig sällskap på ett så kallat stigfinnarpass där vi sprang runt i Tansvägga naturreservat och sen bort mot Bastbergets fäbodar. Riktigt fint!

tansväggen

Sanslöst vackert! [Foto: Daniel Sand]

Nu senast när vi var upp till stugan så sprang jag 15km till närmaste affär för att köpa en tandborste (eftersom jag glömt min hemma) och sedan samma väg tillbaka. Leave nothing but footprints, typ. Det är lugnt och skönt där ute. Dass, brunn, samt ingen el.

Om en månad flyttar jag och Karin till köpe-lya. Det är dags. 7 år i samma lägenhet och varje gång det flyttar in nya grannar så är de ännu tokigare än de förra. Börjar bli gammal och lättirriterad känner jag.

Igår stod vi på loppis och försökte kränga kläder och böcker. Gick ganska bra; en tussing plus! Samtidigt gjorde jag mitt bästa för att följa Sigge och Jocke som körde Ironman Kalmar samt en massa andra som sprang i fäders spår mellan Sälen och Mora. Fullt upp med andra ord! På kvällen åkte vi ut i skogen och tittade runt lite.

herr kantarell.jpg

Hittade lite gula fruktknoppar

Som sista träningpass för den här semestern så blev det ett långpass längs kyrkstigarna på norrboskogen tillsammans med Daniel. En oerhört tuff bana som vi sprungit tillsammans i tre år nu. Första gången jag sprang den var som fjortonåring 2005, men då var det tävling (Grangärde kyrklopp hette det då, och var ca 28km långt). I år gjorde vi banan ännu tuffare genom att sammanfoga den med Gasenberget uphill samt lite till och rundan landade då i slutändan på 42,2km…

Hoppsan.
Frisk är man ju knappast.

Innan vi sprang så hade jag lagt ut flaskor med vatten och sportdryck vid 21km respektive 33km så att vi skulle slippa bära med oss allting runt (men vi tog självklart med oss skräpet efter oss). Kände mig pigg hela vägen, men ganska stum sista 7km.

pringeltjärnsberget.jpg

Något bortom bergen? [Foto: Daniel Sand]


Vi går snart mot höst, men jag vill ändå avsluta med ett litet stycke som Dan Andersson skrev i Bärgslagsposten den 16/6 1906:

Det sommar är i bärgslagsbygd
I björkars hägn och granars skygd
I hvarje hem för frid och dygd, –
Och hvart du går och hvart du ser.
Och från hvar höjd du blickar ner
Du tjusas mer och mer.

En reaktion på ”Slut på semestern

  1. Pingback: Race report: Ludvika Trailweekend | Kim Andersson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s