Vatten å brö

Semestern tog (som vanligt) slut alldeles för fort. ”Vart tog tiden vägen?”, osv.

En röd tråd de senaste månaderna är väl att berätta att jag har cyklat väldigt lite och nu tror jag tamejtusan att jag gjort den svagaste cykelmånaden sen februari. Det är fan så man skäms när man tittar på cykeln.
Som att den dömer en. Psykeln.

Nåja, nån tur till macken för att tjacka glass har det i alla fall blivit när sötsuget legat över en.

Så, nu var det avklarat! Tiden som jag sparat på att inte cykla har jag istället lagt i simhallen. Men det är sällan man sluppit en massa ”dödtid”; öppettiderna de första veckorna var måndag till fredag och uppdelat på två pass. 11:00-14:30 och 15:00-19:00. Max 71 personer fick man vara också. Två banor var avgränsade för simning, resterande fyra banor oorganiserade och alltså hopp/plask/lek.

Det var tydligt att många hade saknat klorbaljan, för 10:45 om dagarna var det kö ända utanför luftslussen och entrén till Ludvika Sporthall. Ville man vara säker på att komma in så gjorde man alltså klokast i att stå där rätt tidigt. Förut kunde man, om man hade årskort, gå före kön och bara blippa kortet men nu skulle dessutom alla ha ett armband (för att hålla räkningen på besökare, samt se om de gjort entré på första eller andra passet), så då fick man vackert vänta som alla andra som ville in. En dag var jag 72:a besökaren så efter det stod jag där redan 10:30 och köade; vilket jävla liv.

Men visst har jag simmat också! Några gånger har jag tillochmed kunnat köra regelrätta pass, även om det mest blivit en blandning mellan distans, simslalom och fartlek. Jag hade ett tag funderingar på att köra Lugnet triathlon. Där skulle man delas in i olika heat beroende på ens bästatid på 400m simning, så jag gjorde ett formtest där jag landade på 5:40. Det är ju såklart inte bra jämfört med nån som faktiskt kan simma, men jag var nöjd med den tiden ändå. Jag kan ju inte heller voltvända utan jag kör handen-i-kaklet-vändning så det försvinner lite tid där varje gång. När man simmar utomhus spelar voltvändningen inte sån stor roll, men för att det ska flyta på bra när man simmar inomhus så kan det vara en vettig sak att kunna.


Ambitionen är att (så länge restriktionerna tillåter det) bedriva regelbunden simträning i i höst och vinter så att man inte är helkass i sommar när det är dags att ge sig ut på öppet vatten igen. Jag skulle tro att utomhussäsongen är över för min del. Det börjar bli alltför kyligt för min smak i vattnet nu. Jag förstår att alla nyblivna vinterbadsentusiaster börjar bli ivriga som fan och gör sig redo för att knäppa krispiga instagrambilder, men jag vill gärna ha 17 grader i vattnet innan jag hoppar i.

Utöver Säter triathlon (som jag skrev ett separat inlägg om) så har vi haft vårt sedvanliga klubbmästerskap i sprint. Efter många om och men lyckades jag knipa förstaplatsen men som vanligt åldrades man några år. Jag funderade över hur dumt det var att köra KM bara några dagar innan Säter triathlon, men det gick ju hyfsat ändå.

I början av månaden fick jag min andra vaccindos och likt första gången klarade jag mig undan allt vad biverkningar heter, ja bortsett från att jag blev väldigt sömnig och höll på att somna när jag och Karin var ute och plockade svamp. Jag är fortsatt noga att hålla avstånd, tvätta händerna och så vidare, men det känns som en lättnad ändå, även om det verkar som att man kan bli sjuk ändå. Jag hoppas att alla som KAN ta vaccinet GÖR det.

Jag och Karin gjorde en liten tripp till Örebro för att gå på standup, vilket var en helt ny upplevelse för oss. Jag passade även på att dra av en platt morgonrepa när man ändå besökte Närkeslätten.

Det blev inte lika mycket stughäng som det brukar bli, men lite i alla fall. En ”tur” som jag velat göra i flera år blev äntligen av. Jag, Karin och svågern utgick från Södra Tansbodarna och gick sedan Stockgropen-Prästbodarna och sen tillbaka till buan. Grymt fint!


Sen har vi som många andra plockat svamp, dock inte såna ohemula mängder som vissa andra gör. Men det verkar vara ett riktigt bra år. Sen var det schlut på semestern. Fin.

Jag hann dock knappt börja jobba igen innan det var dags för avveckling. Förra fredagen gjorde jag nämligen min sista arbetsdag… på ett tag. Jag går på tjänstledighet och kommer nu (om det går bra) vara student de tre kommande åren. Vad som händer efter det vågar jag inte tänka på riktigt än. Igår var det 10 år sedan jag började på avdelningen. Det kommer bli väldigt konstigt att nu vara i antingen Borlänge eller Falun om dagarna, inte desto mindre när det är för att plugga! Hittills så har mina föreläsningar varit digitala, men jag träffade hälften av klassen samt några andra kursare i tisdags.

Det är såklart skitläskigt. Men det ska bli kul med miljöombyte, att lära känna nya människor och läsa en massa saker som inte är kopplingsschemata. Att leva snålare kommer också bli intressant. En av böckerna i kurslitteraturlistan för hösten skulle kosta 1992;- så jag ser nödvändigheten i att se över mina vanor. Lite.

Förra veckan blev det löplopp, dubbelt upp. På onsdagen sprang jag klassiska Älven runt i Borlänge. Jag var supertaggad för att bli riktigt jävla trött på den där 4,5km långa/korta banan. Åtminstone dagarna innan. Själva tävlingsdagen var det bara hemskt (min vanliga nervositet) och vädret som dragit in kändes inte heller så lovande. Det brukar krylla av Stora Tuna-orienterare och duktiga skidåkare som ska FÖRNEDRA en, men nu var det glest i de leden. Men några bekanta ansikten var det i alla fall. T.ex. Jeppe och Sigrid som skulle springa loppet som uppladdning inför Idre fjällmarathon, så jag hängde med dem före och efter loppet, vilket alltid är himla trevligt. Låga odds på Jeppe som vinnare, mer spännande skulle det bli i placeringarna efter. När man inte känner igen folk i ett startfält så brukar jag gå på längden på shortsen. Är det kallt ute och shortsen är korta så utgår jag från att det är en stormosare. När jag kom på mig själv så drabbades jag av impostor syndrome (”jag har inget här att göra”).

Jag hängde på Jeppe första fyrahundringen och sen tänkte jag att han skulle hitta runt själv, så jag släppte. Steg hördes bakom mig, men ingen verkade vilja förbi. Okej då. Vi var ganska bra skyddade från motvinden, i alla fall första kilometern. När vi närmade oss dammen och det blev mer öppet så markerade jag åt den som var bakom att jag inte ville/orkade med tempot något mer. Fram kom en dragvillig ungtupp/junis, men när jag märkte att farten sänktes rejält uppe på dammen så kände jag att det var dags för en rackarspurt. Men vad hände, en generös vind i ryggen!? Nämen siddu på faen!

Började fundera lite hur mycket jag hade råd att tappa på slutet och ändå slå mitt pers men jag klarade inte av matten så bra där och då. Däremot klarade jag NÄSTAN av hängbron utan att få gelében. På slutet såg jag Fredrik Lundell som stod och skrek. Han sprang bredvid mig ett tag och fortsätta heja på, vilket motiverade mig till att pressa mig ytterligare och jag flög in i mål på 14:44. Snabbt för att vara jag! Tiden skvallrar åtminstone lite om en annalkande löpform, även om jag är medveten om att medvinden på östra sidan av älva var en ovärderlig bundsförvant för den här tiden.


Jag var (på gamla meriter ska sägas) inbjuden till Idre fjällmarathon som gick av stapeln i helgen men jag avstod från start. Ska jag springa där igen så vill jag göra bättre ifrån mig än vad jag gjorde 2018 när jag sprang loppet, men i nuläget har jag knappt nån terrängträning i kroppen eller relevanta långpass så det skulle förmodligen bara gå långsamt och vara en pina. Men många kändisar gjorde riktigt bra ifrån sig! Bröderna Lindegårdh, Jeppe och Sigrid, Senad, mfl. Jag tycker synd om Åsa som hade laddat så länge inför detta men vars rygg satte stopp för en start på Järvens stig, den nya banan på 84 jävligt elaka kilometrar. Men det kommer fler chanser!

Istället för att springa i fjällen så stack jag till Hedemora och sprang Skördeloppet, ett lite halvknixigt millopp med några skarpa svängar och blandat underlag (tartan, asfalt, grus och gräs). Med min nyvunna hybris från onsdagens korta race i Borlänge ville jag nu testa en mil. Jag hade ingen plan utan det fick bli på känsla (alltså hur de andra i loppet betedde sig).

Öppna spjäll från start blev det alltså för egen del. Jag lyckades, tack vare Johannes Hases draghjälp första 5km (”Nej, nu biter du ihop, tröttheten sitter bara i hövvet”), slå mitt fyra år gamla personbästa på 10km från det betydligt snällare Hässelboloppet. Jag bättrade inte på det med särskilt många sekunder, men det var ändå en stor lättnad för mig, något slags tecken på att inte allting ligger bakom mig. Visserligen tappade jag en massa på andra varvet men man får väl lov att bli trött? Jag tar med mig den positiva upplevelsen in i den fortsatta träningen, och det är #vägenmotLidingö


Efter ”det stora hälsenedebaclet” i våras så lider jag som sagt kraftig brist på långpass men jag jobbar på ändra på detta. Jag har börjat snurra på Biskopsnäset i alla fall. Alltid en start. Vi får se vad min berömda stortå tycker om när det blir kuperat. Det blir några varv, men slingan känns väldigt Lidingöloppsspecifik med sina långa och korta backar, så jag får väl hålla ut. Möjligen är Åvallens elljusspår ännu bättre, men då tillkommer transporten till/från Nyhammar också. För att inte bli galen så kan man ju köra lite proggressivt eller byta riktning på varven.

Jag testar lite olika upplägg, så får vi se om det blir bra. Men även de lugna passen bör hädanefter (egentligen alltid) vara kuperade. Och jag vet vad ni tänker.
Hur länge dröjer det innan Kim har ont nånstans igen?
Ja, det är en relevant fråga. Jag kanske får stanna upp, fundera lite och sedan planera in lite kvalitetstid på cykeln samt med mina kettlebells. Jag gjorde det häromdagen och visst blir man påmind om hur klen man är.


På tisdag är det dags för klubbmästerskap i tempocykling och efter det får det nog bli gruscykling istället för landsväg.

4 reaktioner på ”Vatten å brö

  1. Tack för de orden🙏. Jag är fortfarande bitter och har insett hur fort allt kan gå åt fanderns. Problem med diskarna ska man väl få efter 40…45…50 kanske. Det kommer bli tre kul år för dig nu, spännande att göra nåt nytt🍀

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s