Jod, klor… og måske en pølse?

Det går mot vår, som det oftast gör. Medborgare i vissa länder kan dock njuta av detta faktum mer än medborgare i andra länder. Länder vars invånare antingen är på flykt eller i full strid att försvara sig.

Här hemma har jag noterat att det bunkras konserver igen. Jag har också hört att jodtabletter lagts till på listan över varor som svenskar vill ha ett hyggligt förråd av. Man verkar ha snappat upp att det kan skydda kroppen mot att ta upp radioaktiv jod.

Det pratas också mycket om skyddsrum. Borde man börja röja i källarförrådet? Om vi ska oroa oss för kärnkraftverksolyckor eller atombomber så känns DET som en rimligare sak att göra än att köpa en massa tabletter. Man kan också köpa en spade och gräva en grop, läste jag någonstans. Det ger ju även motion, vilket kan lindra ens oro litegrann.

Men, jag ska inte säga vad man ska och inte ska göra. Det kan dock vara vettigt att följa nyhetsrapporteringen (den som av vissa grupper kallas PK-media), om det inte inkräktar alltför mycket på ens ontologiska trygghet. Och om man vill förbereda sig UTAN att hamstra sönder butikerna så finns det information på MSB om hur man kan göra det på bästa sätt, läs Om krisen kommer här

Flera av mina internationella kursare blev väldigt skrämda när Hesa Fredrik ljöd häromdagen, vilket såklart är tragiskt. Jag tyckte först det var lite småkomiskt att det kom en serie dön mitt under en presentation om marknadsföring (jag visste ju att det var dags för VMA-test) men mitt leende försvann såklart jävligt snabbt när jag såg deras oro. Vår lärare var i alla fall snabb på bollen och förklarade att det endast är en testsignal.

Nåväl, istället för att skriva ett inlägg om det som vissa fega ledare kallar för konflikt så tänkte jag lämna det därhän och istället redogöra för undertecknads förehavanden.

Sen jag skrev sist har jag återupptagit min träning och fått godkänt av fysioterapeut Henrik Hultén på Friskfaktor att springa (så klart med visst förbehåll, men ändå). Förutom utökad lyhördhet mot kroppen har jag blivit ordinerad att träna upp styrkan i fotleden och har därför letat fram en gammal balansplatta att leka med. Balansen har snabbt blivit märkbart bättre, men det är svårare att mäta styrkan.

Men jag kan springa igen. Jag har faktiskt hunnit med ett par intervallpass också. Det är ett gäng som brukar köra på fredagar här i stan, antingen på lunchrasten eller på eftermiddagen, så då har jag hakat på dem. Konditionsmässigt har det fungerat hyfsat, men självklart är muskler, leder och ligament fruktansvärt eftersatta och behöver längre tid för erforderlig anpassning. Som jag nämnde ställs mycket krav på lyhördhet just nu.

Simningen går också väldigt bra! Jag har i sällskap av andra, bland annat Ludvika masters-gruppen med Lars i spetsen, lyckats köra annat än mina vanliga mys-serier. Jag gillar ju långa intervaller strax under tröskel, men nu har det blivit mycket hundringar, femtior och i måndags 40x25m. Toppfarten är fortfarande urdålig, men farten som jag kan bibehålla under en intervallserie, t.ex. 10x100m, är mycket mer konkurrenskraftig än tidigare.

Tänker ganska ofta på min genomruttna simning på Säter triathlon i somras, och kanske är det precis det minnet som gör att jag kan motivera mig till denna ökade simträning. Jag börjar närma mig 80km hittills i år (med två sjukveckor), vilket motsvarar 72% av fjolårets samlade volym. Nämnas bör att simhallen var stängd fram till augusti så jag kom inte igång med någon simning förrän i början av juni. 80km är komiskt nog också längre än vad jag sprungit hittills i år, men jag har stora förhoppningar att ändra på detta framledes.

Molle Olson tipsade mig häromsistenes att jag förmodligen hade en gratisstart till Copenhagen marathon i mitten av maj, då jag med min insats i Uppsala klarat deras kvaltid för elitfältet (med imponerande 6 sekunder).

Det känns så klart skrattretande med tanke på den (just nu tämligen) skrala löpträningen, och att hinna komma i form till dess är en omöjlighet, men jag kunde ändå inte låta bli att ändå anmäla mig. En gratisstart är en gratisstart och en DNS kostar därför ingenting. Skulle jag åka ner så finns det ju i alla fall pølse og pils att tillgå medan jag skriker åt Molle att öka farten.

Det numret av tidningen Spring som Senad intervjuade mig för damp ner i brevlådan för nån vecka sen. Jättekul! Vet inte hur många här som prenumererar, men det kändes ärofyllt att det fanns människor som ansåg mig värdig som intervjuobjekt för ett reportage i tidningen, även om janten gör att jag tyckte det var lite väl panegyriskt.

Som jag skrev i förra inlägget, om ni inte prenumererar, SE TILL ATT GÖRA DET! Nästa nummer kommer det stå mycket om Jesper Lundberg och det vill man inte missa. Länk till prenumeration här

Cyklingen börjar bli dags att rampa upp lite. Har tagit mig ut på några härliga mellanmjölksturer på MTB:n, bland annat årets första tur upp till Ljungåsen (vilket var lite väl spännande på nedvägen). Precis som jag mindes det så bryr sig backarna inte om ens känslor. Inomhus har jag fortsatt med mina superlugna pass på trainern. Längtar väldigt mycket tills det känns rimligt att plocka ut smalhjulingen och rulla dessa pass utomhus istället. Jag har också mycket lättare att köra hårda pass utomhus.

Igår fick jag dock i tummen ur och drog av ett FTP-test. FTP står för Functional Threshold Power och är ungefär den intensitet man beräknas klara under en timmes cykling. Väldigt förenklat kan man säga att man tar snitteffekten över 20min och multiplicerar med 0,95 för att få ut sitt FTP-värde, som alltså mäts i watt. Senaste gången jag gjorde ett FTP-test enligt det här protokollet var 7 mars förra året så det var dags för en reality check igen. Resultatet visade något bättre jämfört med i fjol så det får jag vara nöjd med. Jag kan säga att min enkla tjuga var en bra bit ifrån (under) det som Nils van der Poel kör på sina 5x20min tröskelintervaller.

När jag sanerat lägenheten från all svett stack jag ut på ett bricklöp som gick i progressiv fart. Tanken med att springa i anslutning till ett cykelpass är för att vänja sig vid den kantiga känsla som ofta infinner sig på triathlonlopp, så man kan utnyttja den pasta som finns kvar i påkarna.

Nästa vecka ska jag testa att träna med ett triathlongäng i Falun. Kanske kan det kallas för audition. Vi får se. Är väldigt spänd och nervös inför det i alla fall. Men det ska så klart bli kul!
Deras tränare meddelande att det jag kan vänta mig är simning och löpning på tisdagen (tröskelpass båda två) samt distanscykling och lugnare simning på onsdagen.

Samtidigt börjar vårterminens första två tentor närma sig. Håhå-jaja.

En reaktion på ”Jod, klor… og måske en pølse?

  1. Pingback: Framåt är bakåt och bakåt är fel | Kim Andersson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s