Framåt är bakåt och bakåt är fel

Åt vilket håll vred vi egentligen klockan? Somliga kallar det aprilskämt, men i min värld är det parodi! Den där vårkänslan man hade var tydligen jääävligt efemär. Nåväl, det ordnar sig säkert så småningom.

Nu är första halvan av vårterminen avklarad. Visserligen har jag en komplettering som väntar, men det blir ju ett problem för en framtida Kim, så jag låter honom ta det när jag får reda på vilket datum som blir aktuellt för komplettering. Tillsvidare vågar jag blicka framåt en bit.

Nu följer (förhoppningsvis) ett par lugna veckor i början av de nya kurserna. Det blir skönt, för jag är väldigt mosig i hövvet efter en tyngre period i skolan. Behöver ladda batterierna så att jag kan följa med fortsättningsvis. I en av de nya kurserna har vi den här godbiten på ca 950 sidor:

I söndags sprang jag Sommartidsvarvet, en nyfödd variant till Vintervarvet. På grund av vägarbeten på några håll så sprang vi inte samma bana som Vintervarvets vanliga loop, utan det blev nu istället ett vändpunktslopp på 13,6km. Jag var i sedvanlig ordning mycket seg i benen under uppvärmningen, som sprangs tillsammans med Magnus Wikars.

Det infann sig inte heller, loppets namn till trots, någon sommarkänsla alls utöver att man sovit en timme kortare, men ett trekomponentsrecept bestående av intendshot, svart bryggkaffe och nostalgiframkallande liniment satte fart på kroppen. Jag kalla denna kombination för den heliga treenigheten (som vid terränglöpning kan utökas med fler komponenter så som toalettpapper). Som så ofta förr glömmer man bort alla negativa känslor när starten går. Tills man blir trött, då kommer man ihåg.

Loppet gick visserligen mycket långsammare än i höstas då jag rev av Vintervarvet i ett 3:21-tempo på de 14 kilometerna, men jag är riktigt nöjd ändå, särskilt med tanke på att det endast skiljde 2s mellan första och andra halvan, vilket är väldigt olikt mig. Första kilometern var snabbast, men så gick den också mycket utför. Resten av loppet avverkades i en väldigt jämn fart.

Skulle man vrida fram eller bak klockan? Riktning är inte riktigt min grej… Jag slapp diskning för detta regelvidriga beteende att runda konen från fel håll.

Jag är ju inte i närheten av nån toppform nu och ovan vid att springa i dessa farter över längre sträckor, (vilket också kändes väldigt tydligt i benen ett par dagar efteråt) men jag fick i alla fall ett fint formbesked som jag tar med mig imorgon till Örebro då det vankas Startmilen. Detta lopp ligger mig varmt om hjärtat då det var där jag för första gången sprang under 40 minuter på 10km-distansen.

Förhoppningsvis ligger temperaturen något högre nere på Närkeslätten än vad det gjorde på Tunaslätten så att jag kan ha proper tävlingsutstyrsel på mig, dvs splitshorts istället för tajts. Jag har fått rapporter om att Frippes (@runningfrippe) rygg inte kommer vara tillgänglig vid denna tillställning så jag får helt enkelt försöka hitta min position och draghjälp på annat håll i fältet.

För två veckor sedan provade jag att träna med triathlongänget från Dala Sports Academy (DSA). Jag har sneglat lite på den gemenskapen tidigare, men avstått ansökan då jag inte tyckte jag var tillräckligt bra. Sen blir det såklart en annan sak när det är dom som kontaktar en.

Jag och en tjej vid namn Kristalina deltog på fyra av deras träningar. Jag var väldigt osäker innan gällande simningen. Dels pga prestationsångest då jag vet att alla i gruppen simmar oerhört bra (och mycket), men också på grund av den logistiska utmaningen i att frakta mitt morgontrötta arsle från Ludvika för att delta på träningspass som startade tidigt på morgonen. Jag slutade att simma innan jobbet av en anledning och då hade jag ändå bara 10min att cykla mellan bostad och simhallen (och ytterligare 10 till arbetsplatsen). Jag hade svårt att göra någonting kvalitativt så pass tidigt och kände att den tidiga uppstigningen därför gjorde mer skada än nytta.

Svenska triathlonförbundet släppte för en tid sen sina kvalgränser som de satt för att skicka utövare till EM i polska Olsztyn (som verkar vara supersprint, varför denna skitdistans?). För seniorherrar innebär dessa kvalgränser 9min blankt på 800m simning i kortbana och 15:30 för 5km löpning.

Ingen satt gräns för cykling dock, vilket kanske är rimligt då klungkörning traditionellt sett är tillåtet i kortdistans, vilket kan bli lite svårare att mäta ens kapacitet för. Att bara utgå från en persons FTP (värdet som jag nämnde i förra inlägget) behöver inte alls vara relevant. 15:30 på fem kilometer löpning har jag koll på (och är inte där än på ett tag), men 800m simning har jag aldrig testat, så det passade jag på att göra dagen efter mitt cykeltest. Om det skulle komma på tal när jag tränade med DSA skulle jag kunna presentera relevanta testvärden i alla fall. Jag vet inte om jag disponerade mina 800m rätt och mina simglasögon höll på att flyga av i en voltvändning, men jag blev ändå nöjd med tiden 11:25, trots att den såklart är oceaner av tid bakom den kvalgränsen som är satt. Jag kommer förmodligen testa fler gånger innan utesäsongen börjar. Nåja, till DSA-träningen!

I söndags fick jag reda på att klubbens ungtupp Eskil Nilsson simmat 800m på en officiell simtävling och slagit min tid med 1,5s. Det kommer med andra ord bli slitigt för mig även denna sommar att hålla juniorerna bakom mig…

Tisdagen i Falun bestod av dubbeltröskel, dock i olika discipliner. Först alltså simning på morgonen, 07:00-08:45. Jag fick korta ner delar av passet lite för att inte sacka efter för mycket, men fick ändå ihop 4950m. Därefter second breakfast, kaffe, föreläsning, lunch, kaffe, ännu en föreläsning, kaffe, mer plugg och sedan dags för dagens andra pass, löpintervaller. Även om jag fortfarande låg i djup klorkoma och var dyngtrött så kunde jag rycka upp mig någorlunda och visa att jag åtminstone kan springa hjälpligt. På onsdagen kunde jag sova en och en halv timme längre för då skulle inte passet börja så tidigt. Cykeldistans stod på schemat och vi tog oss en tur runt Runn. Superfina vägar, som dessutom var SOPADE! Det var en så härlig och trevlig tur så det märktes knappt att det hade gått två och en halv timme när vi var tillbaka. Jag hade lätt kunnat fortsätta cykla ett tag, men det blev lite småbråttom. Först att krångla in cykeln i bilen och se till att få i sig lite mat innan nästa pass, som var ännu ett simpass.

Denna dag hade simpasset temat återhämtning. Jo, allting är så klart relativt. Så fort ett simpass jag deltar på inbegriper nån form av teknikfokus eller har inslag av medley så får man förvarna badvakterna så de är på tårna. Samt fylla på vatten i bassängen efteråt, då jag förmodligen svalt en tredjedel. Jag är helt enkelt bedrövlig rent teknikmässigt! Och jag tar mig extremt sällan tid till att öva på de där små grejerna, vilket såklart gör det svårare att bemästra dem. Tränaren Magnus var i alla fall snäll och sa att:

 ”Jaaa, du får med dig en hel del fart, men du är…ganska oslipad. Det är ju positivt att du har jättemycket utvecklingspotential!

Århundradets underdrift, men en som passar min humor. Men simning är ju lite så; det går att ta sig fram med kondition och styrka. Men får man till tekniken först så kommer det gå bra mycket fortare vid samma ansträngning, eller om man vänder på det, gå lika fort vid lägre ansträngning. Detta skulle kunna påverka dynamiken i resten av ett triathlonlopp.

Så dåligt som jag mådde efter denna simning (på Säter triathlon i somras) har jag aldrig mått varken före eller efter.

Efter utvärdering har jag kommit fram till att det med nuvarande levnads- och boendesituation tyvärr blir alltför utmanande, särskilt logistiskt sett, att träna med det här gänget. I rena transporter blir det minst 14 mil varje dag varav fyra av fem dagar riktigt tidigt. Hur jag än vrider och vänder på det så blir det ett kraftigt bortfall i tid och pengar, då jag fram till i höst inte heller har några kurser som baseras i Falun heller. Bodde jag antingen i Borlänge eller Falun hade det varit en helt annan femma, men just nu finns inga stenhuggna planer på att flytta. Var sak har sin tid.

Den här veckan har jag dragit ner på träningen rejält och försökt återhämta mig, både mentalt och fysiskt. Skulle ha simmat igår kväll för att mjuka upp kroppen inför lördagen, men glömde badbrallorna hemma (igen) så jag fick sätta mig i bastun istället.

Med förhoppningar om att kunna springa en någorlunda snabb mil i shorts imorgon ska jag snart ut på en uppmjukningsjogg i nysnön som fallit inatt (och som fortsätter komma)…

En reaktion på ”Framåt är bakåt och bakåt är fel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s