Bara ben

Befinner mig djuuupt in i semesterläge och har en bit kvar innan det blir allvar igen. Det blir två veckors jobb, och sedan skolstart. Whaaat?

Japp, ni läste rätt. Jag kom in och jag tackade ja till platsen. Det känns helt sjukt. Alltså, det kan bli hur bra eller dåligt som helst, men jag försöker att inte tänka på det eller oroa mig alltför mycket. Jag har ju som sagt semester och även hjärnspökena ska väl få en lugn stund!?

Det har varit en händelserik månad. Första veckan gick i princip helt åt till förberedelser samt genomförande av Gasenberget uphill, som är ett backlopp över två dagar (MTB ena dagen och löpning nästa dag) som jag har anordnat några år nu. När jag var och rekade banan veckan innan så blev jag varse hur fruktansvärt snabbt sly och gräs växer på nya hyggen, så det blev några lätt panikartade dagar med många timmar bärande på röjsåg, upp- och ned för berget. Jag hade stor hjälp av Simon Wahlström, en bra vän och stigentusiast.

Fick även hjälp att kratta halva banan, detta av cykelklubbens äldre garde (mer känd som PROffsklungan).

Uppslutningen blev på det stora hela fin. Jag hade hoppats på några fler cyklister på tisdagen men det var ändå okej. Desto nöjdare blev jag på onsdagen då det kom drygt dubbelt så många som skulle springa. Jag föll för grupptrycket och nålade fast en egen nummerlapp. Jag hann väl cirka 300m innan jag började använda hjärnan och släppte Jeppes Lundbergs rygg…


Det visade sig att jag istället skulle få problem med Stefan Sunnerberg som kom som en oljad blixt på slutet i sista stigningen. Hade han inte även cyklat banan dagen innan så hade han definitivt ställt av mig.

Vidare så har träningen flutit på rätt bra. Jag tycker jag har simmat mycket, men det är nog mer att det blivit mycket kringkostnader i tid (transport osv) snarare än faktiskt simträning. Men så kan det vara. Nu har simhallen öppnat igen i alla fall så det blir lättare att blanda in lite mer kvalitet. Vilket jag också försökt göra den här veckan.

Jag har anmält mig till Säter triathlon som går söndagen den 15 augusti (för övrigt sista semesterdagen) så jag behöver plocka upp farten litegrann känner jag. Sen ska vi väl ha klubbmästerskap så småningom och då vill man inte bli alltför förnedrad. Några klubbisar har sikten inställda på Sala Silverman som är medeldistans men jag känner mig inte redo för det när det kommer till cyklingen och löpningen. Däremot har jag anmält mig till Challenge Vansbro 2022, som också är medeldistans.

Utöver behovet att höja farten några snäpp på min simning så är jag lite nojig över den trängsel det innebär under första delmomentet på ett triathlonlopp. Det är oftast rena tvättmaskinen, man ser ingenting och ibland får man stryk av sina medtävlande. Men man kanske ska tänka bort det där.

Jag har varit med på ytterligare två gemensamma triathlonträningar i supersprint och det är förjävla slitigt. Ena gången hade jag glömt våtdräkten så jag var den enda ”i täten” som körde utan neopren. Höll nästan på att drunkna och det kändes som att de andra hade kommit halvvägs genom cykelmomentet innan jag klivit upp ur vattnet. Lyckades emellertid ta mig i mål som tvåa typ 10s efter vår ”junis” Albin Augustsson som nu går på Mora skidgymnasium och skaffat en massa muskler. Han hade dessutom inte simtränat på 10 månader (inte för att det behövdes)…  Skidåkare brukar ju nuförtiden mest staka så man hade ju hoppats på att han skulle blivit sämre på löpning, men det visade sig att han inte var helt klappkass på det heller… Jag tror jag förkortade mitt liv med några år i mitt försök att täppa luckan. Även Lars hade det tufft tror jag.

Vid det andra tillfället var han lyckligtvis på träningsläger så då blev det lite lugnare för oss andra. Då var det dessutom för varmt i vattnet för att använda våtdräkt så vi körde allihopa utan och då jämnades det ut lite.

Jag och Karin drog senare till Rullsands friluftsbad och camping och tältade ett par nätter, med en massa sol och bad på dagarna. Riktigt trivsamt, även om jag först var försiktigt skeptisk till camping (ens egna associationsbanor för en lätt till P&L typ 2006-2008).

Så småningom var det äntligen dags för Linnéas och Jimmys bröllop! Allting var så fint och det var hur kul som helst. Alla de 48 gästerna hade fått hem varsitt självprovtagningskitt och förutom att det var öppen bar på bröllopsfesten så snålades det inte heller med handspriten. Man förstår också att Linnéas och Jimmys andra kompisar är superbra människor när man föreslår ett bad klockan tre på natten och får med sig ett tjog festdeltagare utan problem.

Förra veckan var vi ett dussintal som körde tempoträning på en mycket kuperad bana mellan Norhyttan och Fredriksberg. Rena helvetet, men kul! Efteråt var jag rejält sliten så då drog jag och Karin till Sunne och checkade in på Selma spa, vilket var välbehövligt. Vilken toppanläggning! Sjukt bra relaxområde och väldigt smarrig mat. Testade på elljusspåret också och jag blev riktigt imponerad av hur tuff deras femma var; måste köra den på skidor någon gång! Överlever säkert ännu en vistelse på spaanläggningen…

Vi har också varit i Säfsen och paddlat lite kanot, och även denna gång överlevde förhållandet. Detta trots min fullständiga inkompetens när det kommer till att få flytetyg att färdas i rätt riktning.

Min löpform har känts lite oklar. Jag vet vad jag kan smaska ur mig på t.ex. Triathlon Mitt I Veckan där löpdistansen är 2,5km efter att ha cyklat hårt men det säger inte så mycket i övrigt. Förra fredagen gjorde jag en habil (sett till min historik) insats på Stora Möljanloppets 5,7km men på mildistansen så vetetusan. Därför tänkte jag att ett litet test skulle vara på sin plats och var gör man det bättre än längs Rekordmilen (cykelbanan Skuthamn-Sörvik-Skuthamn)!? Har ju inte sprungit där sedan innan hälseneproblemet startade där i slutet av mars.

Så denna vecka var det dags igen, men solo den här gången. Hamnade cirka 5 slag under AT och tiden blev strax under 36 minuter så det får jag vara nöjd med tillsvidare. Vi får se om det dyker upp något bra tillfälle att springa snabbare så småningom. Nu vet jag i alla fall lite bättre vad jag har för nivå.

Karin har också upptäckt hur kul det är att springa, så nu gör vi det tillsammans några gånger i veckan, vilket är väldigt trevligt.

Det har inte blivit särskilt mycket cykling den här månaden heller. Saknar helt motivation till landsvägscyklingen, vill helst bara ut och mysa på grusvägar igen. Men, det är ju inte så man blir stark, så några få pass på tempocykeln har jag fått till och i söndags blev det årets (för mig) första riktiga långpanna på landsvägscykel. Plastbrorsan Jocke bjöd in till en riktig pärla som landade på dryga sex timmar som sedan följdes upp med bad, grill och diverse kulhydrater; mycket grannt må jag säga! Kanske var det löfte om mat och dryck (och fikastopp) som lockade mig mest. We’re only in it for the carbs

Till helgen blir det stughäng och myggbett. Kanske blir det lite simning i sjön, men annars får dagens lilla träningstriathlon bli sista inlägget i juli månads träningslogg. Jag körde en olympisk distans (1500m-40km-10km) med Jägarnäsbadet som bas. Det gick ganska bra, men så körde jag inga skarpa växlingar heller utan tog det väldigt lugnt.

På onsdag är det äntligen dags att få min andrados av coronavaccinet. Första sprutan gick problemfritt (lite trött på kvällen bara) så jag hoppas det går lika bra nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s