Köpenhamn marathon del 1: ”the hay is in the barn”

Så var min lilla träningsperiod inför det här experimentet gjord. ”Höet ligger på skullen”, eller hur uttrycket ska översättas.

Nedtrappningen hade blivit mer än tänkt, detta på grund av lite dålig planering från mig som gjorde att det blev väldigt mycket pluggtid sista veckan. Nåväl. Att vila för mycket kan man dö av, men det lär väl inte bli min dödsorsak i alla fall.

Dock klättrade jag lite på väggarna, för jag ville verkligen ut på cykeln eller sticka till simhallen. Jag hade i alla fall tagit mig tid till att springa ”Älven runt” i Borlänge på onsdagskvällen så jag hade fått bränna ur både ben och lungor. Kanske lite väl hård löpning samma vecka som en mara, men det var i alla fall bara 4,5km.

De kvalitetspass jag gjort (i löparskor) fram till Köpenhamn marathon är följande:

25 feb: 4×6:30min @ 3:29min/km (2min gåvila).
4 mars: 2×5×3min @ 3:22min/km (60s/2min ståvila).
11 mars: 7×1km @ 3:27min/km + 1km @2:57min/km (60s ståvila).
15 mars: 2×(2km + 2×1km) @ 3:28/3:18min/km (90s/60s ståvila).
18 mars: 10×1km @ 3:26min/km (60s ståvila).
23 mars: 6×6min @ 3:27min/km (90s ståvila).
27 mars: Sommartidsvarvet.13,6km @ 3:28min/km.
30 mars: 3×(2km+1km) (1km joggvila). Snitt 3:24min/km.
2 april: Startmilen. 10km @ 3:17min/km.
8 april: 6×7min (90s ståvila) @17,2km/h på löpband.
10 april: långpass inklusive 4×3km (1km joggvila) @3:27min/km.
13 april: 3×5km (1km jogg) @ 3:27min/km.
15 april: 4,2km ”bricklöp” @ 3:19min/km.
17 april: långpass inklusive 2×8km (3min gåvila) @ 3:25min/km + 2×1km (2min ståvila) @ 3:07min/km.
21 april: långpass inklusive 4×6km (1km joggvila) @ 3:30min/km.
27 april: 2×2×2km (90s stå/90s jogg+2min ståvila) @ 3:17min/km.
1 maj: långpass inklusive 4×5km (1km joggvila +3min ståvila efter sista femman) @ 3:30min/km + 2×1km @ 3:07min/km (2min ståvila)
4 maj: Högskoleloppet 4,3km @ 3:23min/km
6 maj: 7km @ 3:26min/km (1km joggvila) + 2×1km @2:59 (2min ståvila)
12 maj: Älven runt. 4,5km @ 3:16min/km.

Man kan såklart tycka att jag borde ha haft fler pass av längre karaktär, men uppehållet mellan slutet på december och slutet på februari förstörde kontinuiteten lite så det tog några veckor innan jag kunde börja med de längre, lite mer specifika passen. Under tiden tränade jag mycket simning och cykling (och har även gjort efter jag återupptagit löpträningen). Jag är nöjd att ha klarat av alla passen enligt plan, och ibland tillochmed lite bättre. Inspiration till passen har jag hittat lite varstans ifrån.

En sak jag lärt mig under de här månaderna är att marathonträning nog inte är någonting för mig. Det har tärt väldigt mycket mentalt på mig och jag vet inte om mitt pannben blivit starkare av det. Man kan såklart träna inför maran på lite olika sätt (igår sprang t.ex. Jeppe Lundberg 24×1km), men långa intervaller i specifik marathonfart är nog bland det vanligaste sättet att angripa distansen på.

När det här är över kommer det bli mer grus, skog och höjdmeter” har jag tänkt många gånger under de längre passen. Det ska bli skönt att inte ha något mål igen.

FREDAG

Klev på tåget kring lunchtid på fredagen. I min vagn satt ett dussin ungdomar som (gissningsvis) var på väg till nån träff med dövas riksförbund; häftigt att se en större grupp människor sitta och teckna åt varandra. Förutom dem satt också en extremt störig människa som pratade jättehögt i telefon från Ludvika till Mjölby. De döva kunde inte ens dela mitt lidande! Jo, jag kunde såklart bett henne tala med lite mindre bokstäver, men jag är ju en sån som hellre gnäller i efterhand.

I metropolen Mjölby blev jag stående ett tag. Molles tåg var försenat innan det ens lämnat Stockholm. Alla tåg i södergående riktning blev av någon anledning försenade. Vi kunde mötas upp i Malmö för att åka tillsammans sista biten i alla fall. Hotellet låg nära både centralstationen och starten för söndagens lopp, vilket kändes opti. När jag pratade med Micke Tisjö veckan innan så utbrast han dock ”jaha, bokade ni in er på swingershotellet”…

Efter incheckning tog vi oss snabbt till Kødbyen för att få en øl i oss. Festivalen MBCC (Mikkeller Beer Celebration Copenhagen) gick tydligen av stapeln så det var många törstiga tillresande i stan, utöver alla puckon som skulle springa en mara istället. Vi fick nöja oss med ett glas efter en lång dag på tåg.

MERCURY!” vrålar en två meter lång rödhårig britt och pekar på mig. Snart har han rusat fram och skakar min hand samtidigt som han frågar om jag gillar Queen. Hans kompis James som är marinsoldat kommer snart fram och ber om ursäkt för sin kompis Andy (som han verkar sitta vuxenbarnvakt åt). Medan vi sitter och pratar så härjar Andy runt, välter några bänkar, ber oss titta när han sveper en öl utan att använda händerna, samt annat typiskt brittiskt. De ska båda också springa maran på söndagen.

Let’s see about that.

LØRDAG

Smockfullt med folk på frukostbuffén. Tyvärr fanns varken jordnötssmör eller gröt så det skulle såklart gå åt helvede på loppet. Bara att konstatera redan nu. Men det var riktigt fin utsikt! Starten för loppet var ungefär vid det vita tältet längst till vänster (se bild nedan).

Efter frullen tog vi oss en urskaksjogg med lite fartökningar. Vi träffade även på Andy och James som båda var lite bakfulla. Andy kunde inte förstå varför vi var ute och joggade dagen innan ett lopp. Jag hann inte fråga om de skulle gå på ölfestivalen även ikväll, men jag gissar att de gjorde det.

Sedan begav vi oss till expot för att hämta ut våra nummerlappar. Det var långt dit från vårt hotell, så vi hyrde voiar, såna där livsfarliga djävulssparkcyklar! Jag behövde inte oroa mig för den dåliga frukostbuffén längre, utan jag VISSTE att jag skulle krocka eller vurpa med voien och skada mig svårt och därför inte komma till start. Det skulle garantera mig utmärkelsen ”Årets Mylfalkare” (känt från podcasten Maratonlabbet), vilket kan beskrivas som någonting självförvållat och/eller klantigt som leder till DNS (alltså att man inte startar).

Men jag överlevde. Vid expot upptäckte vi att våra nummerlappar inte hade nummer. De hade våra efternamn. Fy vad fränt! Nästa stopp var det tekniska mötet. Och vad är då det? Jo, det är ett möte där eliten får information som inte övriga deltagare behöver veta. Det vill säga logistik som är särskild för dem, information om prispengar, hur man deklarerar sina tävlingsskor, farthållare för banrekord, VM-kvaltider, langning och så vidare. Men hur hade vi hamnat på ett sånt möte?

Köpenhamn marathon hade tydligen ett elitfält man kunde ansöka till och som Molle tipsat mig om i början av året. Herrar behövde ha sprungit på 2:32:00 eller snabbare för att kunna söka, och med mina 2:31:54 kvalificerade jag mig, om än med ytterst liten marginal. Jag var alltså den särklass långsammaste mannen i rummet. Någon rad framför oss satt t.ex. ett par herrar med INEOS-jackor (de som fattar fattar), några kvinnliga VM-medaljörer och lite annat folk. Från Sverige var jag, Molle, Jens Ljunggren, Sanna Mustonen och Johanna Bäcklund närvarande på mötet (men det fanns fler svenskar i elitfältet). Det skulle finnas farthållare för 2:08, 2:11, 2:14, 2:25, 2:29:30 och 2:32 under loppet, och jag kände mig sugen på den näst sista. Haren hette tydligen Yolo. Ja varför inte!?

Resten av dagen försökte vi hinna med lite sightseeing, samt hitta nåt vettigt pastaställe, vilket vi till slut gjorde, gudskelov.

En reaktion på ”Köpenhamn marathon del 1: ”the hay is in the barn”

  1. Pingback: Köpenhamn marathon del 2: loppet | Kim Andersson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s